torsdag 15 juli 2010

Landsfadern ger sig in i den leken

Stackars Sven-Otto. Nu får han pisk av den före detta landsfadern, numera PR-experten Göran Persson. Om nu Sven-Otto är så oskyldig som han hävdar hade han nog inte velat ha Göran som PR-konsult. Görans råd?

– Littorin borde redan på sin första presskonferens i Visby ha medgett att han gjort ett stort misstag för fyra år sedan, som han ångrar djupt. Det hade skett under stor stress och han hade varit i obalans. Han skulle ha bett om ursäkt för det inträffade och sedan meddelat sin avgång.

Men det där med att lyssna på folk (medarbetare, politiska motståndare och andra varelser på två ben) var ju inte Görans starkaste gren. Och det verkar inte blivit bättre på JKL heller. Det kanske är förklarligt när hela byrån enligt uppgift ställde upp sig på led för att få skaka hand med Göran när han började. Som sig bör för undersåtar när hans majestät stiger ner till folkets nivå.

Hur som helst är det härligt att Göran är inne på Tackys genomgående linje: Gör en pudel för fan!

onsdag 14 juli 2010

Så Tacky PR kan inte ens vi göra!

Efter att ha kommit hem från cirkusveckan har Tacky, till skillnad mot andra, kunnat andas ut, vilat upp sig och hunnit reflektera över saker som hänt.

Vem kunde tro att en herre med namnet Sven-Otto skulle vara det bestående minnet av Almedalsveckan 2010? Inte många, förutom Aftonbladet och "Anna" då. Hela historien är ju synnerligen märklig. Särskilt hanteringen av det hela, från alla håll. Och redan här vill vi bara poängtera: Tacky PR har inte varit inblandat. Även om det kan te sig på det viset. Men faktum är att inte ens vi ägnar oss åt SÅ Tacky PR!

-------------------

Alla undrar ju varför han egentligen avgick, den goda Sven-Otto. Barnen och vårdnadstvisten spelade kanske en viss roll, men hur mycket spelade Aftonbladets avslöjande in? Det tog ju bara några timmar från konfrontationen till att han kallade till presskonferens. I dagens DN går Sven-Otto ut och talar om hela historien för första gången. Men inte blir man klokare för det. Han säger att han förstod att det skulle bli uppmärksamhet, och därför avgick han? Eller? Var det barnen? Man blir ju inte mycket klokare. Om han nu är oskyldig, vilket han hävdar (och eftersom det är Aftonbladet vi pratar om så är det ju fullt teoretiskt möjligt, för ingen har väl litat på ett ord som kommer ur den tidningen sedan "En ding ding värld" försvann), känns det ju mycket märkligt att bara avgå direkt sådär. Så vad ska man dra för slutsats? Att antingen sa han sanning och barnen spelade den avgörande rollen, beslutet kanske redan var taget, sen råkade bara avslöjandet om sexeriet komma samtidigt. Eller också finns det sanning bakom påståendena från "den nu 30 åriga Anna".

Det är klart, det finns ju en möjlig variant till, att märkligheten i det hela beror på Tacky PR från Sven-Ottos och moderaternas sida. Men hallå, har man varit boss på Kreab och PR jobbat i det stora äpplet borde man väl kunna mer än Tacky PR?

Men som sagt, Tacky PR finns överallt!

--------------------------

Den andra sidan av affären är ju hur Aftonbladet hanterat historien. Det är ju nästan lika märkligt det. Först konfronterar de Sven-Otto med en anklagelse om sexköp. Man kan ju inte direkt påstå att han svarade jakande på deras påståenden på flygplatsen. Han påstår själv att han nekade och sa inga kommentarer i övrigt.

Nåväl, när han väl avgått kommer Aftonbladet med insinuationer om att Sven-Otto har begått ett brott. Det var därför han avgick. Ett brott som skulle skett i samband med skilsmässan och hade fängelse i straffskalan. I vanlig kvällstidningsanda fattar man ju att det kan röra sig om allt från fortkörning, till snatteri, till misshandel till skattebrott. Hur som haver. När han väl avgått säger Lena Melin (som för övrigt var tvungen att ge upp sin bojkott av Almedalen i år, och vilket entré hon gjort) att det inte längre är aktuellt med publicering för han är inte längre en offentlig person.

Men det ändrar sig ju snabbt när folk, konstigt nog, börjar ställa frågor kring vad det är Aftonbladet inte vill säga. Någon annan som också tänker på när barn säger "jag vet nåt som inte du vet, jag vet en hemlighet, men jag tänker inte säga den", och hur ofta de faktiskt inte säger vad det rör sig om? Vad fan trodde Aftonbladet, allvarligt talat, när de går ut och säger att vi vet att han inte bara avgick pga. vårdnadstvisten, men vi tänker inte säga det? Det är vår hemlighet!!

Jaja, till slut publicerade dem i alla fall. Men motiveringen är, enligt samma ställföreträdande ansvarig utgivare som inte ville publicera för att Sven-Otto inte längre var offentlig person, att det är motiverat att veta varför han avgick.

Hittills är hanteringen från Aftonbladets sida glasklar, väl motiverad och utan konstigheter, om man jämför med vad Lena Mellin går ut med idag, som kommentar till Sven-Ottos första uttalanden i DN:

"Hade Sven Otto Littorin sagt att han
absolut inte köpt sex av den här kvinnan
så hade vi inte publicerat uppgifterna."

Ööööh, ok. Låt oss tänka igenom ovanstående mening i ungefär 1,3 sekunder:

1. Är det någon som överhuvudtaget tror på det där?
2. Hur mycket är "absolut inte" i förhållande till inte?

Kontentan av det där är ju att Sven-Otto får skylla sig själv, eftersom han bara sa "påståendena stämmer inte"  istället för att, som Aftonbladet kräver för att tro på vad någon säger, "påståendena stämmer absolut inte". Goddag yxskaft. Tacky tror hellre på tomten och spöken och L. Ron Hubbard än att Aftonbladet inte hade publicerat storyn om Sven-Otto också hade lagt in ett "absolut" i sina kommentarer.

--------------------

Men nog fan har Sven-Otto något fuffens för sig i den här härvan. Om det nu är osanning rakt igenom, det som "Anna" påstår, varför i hela fridens namn avgår han fortare än man man hinner säga sexköpslagstiftning och springer och gömmer sig i långtbortistan? I DN artikeln där han uttalar sig idag säger han att han trodde han skulle få vara ifred om han avgick och försvann. Nja, enligt Aftonbladet skulle du lagt in ett "absolut" också i dina nekande kommentarer kring det påstådda sexköpet.

Dock är ju det märkliga i vad han säger följande stycke:

"Jag vet inte om hon misstagit sig eller
hittat på hela historien. Men jag har
inget behov av att ta ut någon
ilska eller upprördhet på henne."

Hmm, ur en rent personlig synvinkel: Om någon anklagar dig för en sådan sak som sexköp, och det är helt taget ur det blå, helt osant. Vad är troligast då?

1. Att man säger upp sig från sitt jobb och springer och gömmer sig i skogen.
eller
2. Att man blir skogstokig för att någon påstår osanningar och gör allt för att bevisa sin oskuld.

Det kan man fundera på.

---------------------

Nej, Sven-Otto skulle gjort som Clinton gjorde i Lewinsky affären. Neka till allt, ställa upp i domstolar, TV-program och annat och förklara sig oskyldig så långt det bara går! Sen att Clinton ljög och far med osanning när han sa att han inte hade haft sex med den där kvinnan, är ju en annan sak. För Sven-Otto är ju oskyldig. Eller?

--------------------

Tacky uppmanar istället alla inblandade att genast springa till HM och införskaffa sommarens hetaste plagg: En gul Pudelkavaj. Eftersom ingen verkar komma ihåg hur man gör en pudel längre, kan man väl i alla fall ikläda sig en.







torsdag 8 juli 2010

Almedalen: Where Tacky meets PR!

Det finns mycket att säga om Almedalen. Men samtidigt inte. När man väl är mitt i smeten är det ju bara de små detaljerna man lägger märke till. Typ hur kort Mona Sahlin är och hur lång Carl Bildt är. Eller att SÄPO inte kör kostym i solgasset, utan snarare khaki och cargobrallor. Kanske influerade av kungen och kim jong il (som vi rapporterat om tidigare), vem vet.

-----------------------

Ett av de mer Tacky utspelen hitills är ju annars Gudruns och tv 4:s lilla get together häromdagen. Att bränna stålars. Bokstavligt talat. Att döma av tv inslaget där reportern med glädje kastar lite cash på brasan är det rätt många som är inne på hån, rån och andra Tacky benämningar på tilltaget. Publicitet fick det i alla fall, och nåt säger mig att det var det Gudrun var ute efter. Som vi alltid har sagt, Tacky PR lönar sig!

----------------------

Gotland har ju ändå förberett sig på alla tänkbara sätt inför veckan som är. Man tar in sletna Taxichaffisar från Upplands Väsby som har oerhörda problem med kortmaskinen ända tills man ber om ett skrivet kvitto, man anställer guider som kan ta hand om de tre busslaster amerikanska pensionärer som valt årets bästa vecka att besöka Gotland och man informerar om allt mellan himmel och jord. Även sådant som man inte har informerar man om. Skärmdumpen nedan är från Visbys busstation.



Man lägger alltså upp en rubrik och sida om något, för att sedan informera om att "Nej, det har vi inte". Påminner lite om historien med kaninen som frågade om morotstårta på konditoriet varje dag. När konditorn till slut hade bakat en morotstårta svarade kaninen, "Fy vad äckligt!"

Man kan lära sig mycket av Trazan och Banarne.

------------------------

I förmiddags var Tacky på ett seminarium om väljaropinionen arrangerat av SCB. Efter att ha pluggat statsvetenskap i Göteborg och mer än en gång hört nestor Holmbergs upphetsade föreläsningar om väljarundersökningar och dess resultat och annat kan man ju undra varför man frivilligt utsätter sig för ytterligare 1,5 timme med samma sak. Eller också är det just därför, statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har gjort oss alla till statistiktörstande monster.

Dock måste man ju säga att SCB som anordnade seminariet har en del att lära av Sören Holmberg. Inlevelse vid föreläsningar t.ex. Man behöver inte en massa powerpointbilder, det går att göra det jävligt bra old school också!

Noterbart är också vilka filurer som var där. Springtime fanns på plats, Ekot (och såvitt jag minns, i form av en gammal statsvetare i Fredrik Furtenbach, när vi ändå är inne på det spåret), den bloggande sosseprofessorn Ulf Bjerled (som givetvis skrev frenetiskt på sin dator under seminariet), Sifo, fackförbund, landstingspolitiker och Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Med andra väldigt högt och väldigt lågt.

Kanske sverigedemokraten kan förmedla hur man använder sig av statistik på ett riktigt sätt till sina partikamrater när han kommer hem. Kreativt användande är väl lite av deras gimmick. Men sanningsenligt, nja. Kanske därför de källhänvisar till sig själva i reklamen de skickar ut. Mer om den saken en annan dag när vi går igenom väldigt Tacky "samhällsinformation" från sverigedemokraterna.

----------------------

Det har ju varit en del snack om fult kampanjande från än det ena, än det andra hållet. De ena belyser en viss partiledares kreativa agerande i skattefrågor under de senaste åren vilket fått andra att reagera. Med bestörtning. Andra hävdar att Maud ska avgå efter valet, vilket i sin tur får de andra att skrika förtal!

Herregud vilken sandlåda! De fabricerar ju lika mycket halvsanningar på alla sidor. Sahlin "förtalet" har trots all viss ursprung i sanningen även om det är aningen tweekat. Har monas soldater över huvudtaget provat att söka på reinfeldt på youtube? Inte? Då kan vi delge er en helt neutral video om reinfeldt som kom upp. "Reinfeldt våldtar Bamse", en helt saklig och ärlig video utan baktankar. Eller inte.

Men vi ska inte klaga. Både det ena och det andra gör ju att alla ägnar sig åt mer eller mindre Tacky stuff i sina kampanjer. More Tacky campaigning to the people!

----------------------

Apropå förtal och annat i valrörelsen snappade vi upp en något förvånande artikel i DN härom dagen: "Wiehe vill sjunga bort regeringen." Kanske föga överraskande från Sveriges mest pretentiösa musiker. Att han däremot är eld och lågor över att vara med i Allsång på Skansen, Sveriges mest Tacky sommarföreteelse, var lite förvånande. Men härligt. Synd bara att han valde bort "Hej då, trevligt att träffas!" som sitt musikval. Efter att ha lyssnat på 7 minuters nödrimmande om mer eller mindre samtliga statsråds tillkortakommanden är vi övertygade om att den hade kunnat kandidera som en av årets stora sommarplågor. Med betoning på plågor kanske.

Har man Spotify kan man lyssna på mästerverket här, Mikael Wiehe – Hej då, trevligt att träffas

Annars finns den upplyftande videon här nedan:



Apropå saklig kritik av politiker...

-----------------------

Time to get Tacky! Nu väntar den enda tankesmedjan vi lyssnar till, Tankesmedjan i P3, live i Almedalen!

Stay Tacky!

måndag 5 juli 2010

Pump that Tacky music on your stereo!

I helgen gjorde Tacky debut som åskådare till ett stort publikevent modell högljutt. På Backaplan i Göteborg avgjordes deltävling 4 i Billjuds SM. Japp. Alltså inte en tävling i vem som gjort störst hål på ljuddämparen, utan vem som kan pumpa fräck musik högst på sin bilstereo.

Deltagande var ett antal mer eller mindre tjusiga ekipage. Typ 10 bilar, bl.a.: en blå V70 med dyra fälgar, en vit VW Polo med billiga fälgar,
en röd Peugot 205 (samma som morsan hade förr och som är bevittnat asbra för att glida runt med hög musik på kasettband. Framförallt om man spelar Bomfunk MC:s eller señor mondragons bekännelser), en beige Ford Escort som kom på släpvagn och lämnade på släpvagn, en röd V70, en BMW kombi med Lady Gagas Alejandro i högtalarna och Tackys favorit: en rosa oerhört fin Volvo!


Arenan och inramningen var den bästa, framför ingången till CD-bilradio, bredvid Mattlandet och framför den  numera lomhörda falaffelmästaren!

Hur det hela gick till var något oklart för en oinvigd novis. Men i korthet gled (eller puttades) bilarna fram till ett litet tält där man under stor spänning placerade sensorer inuti bilarnas kupéer som var kopplade till en dator och skärm där (antagligen) antal decibel visades. Sen krämades det på med någon fräck låt med (lite för) mycket bas. I typ 5 sekunder. Sen dog musiken, siffrorna försvann från skärmen och alla väntade. Så helt plötsligt kom musiken igen. En ny låt. Högt som fan i typ 5 sekunder. Sen dog det. Så höll det på en stund med varje bil. Oerhört raffinerat och fyllt med nervkittlande spänning.

Ett exempel på hur spännande det var fås genom videoklippet nedan:


Som synes går det att ta på spänningen!

Hur gick det då? Vem vann? Ja vid det laget hade vår hörsel och våra nerver tagit såpass mycket stryk av alla 5 sekunders glimtar med techno-music att vi inte uppfattade vad speakerns läppar faktiskt sa. Men vi tror att någon som hette Emma och var ägare till V70:n med de dyra fälgarna kom tvåa i alla fall. Vi utgår givetvis från att den tackyrosa volvon vann!!!

Om det är någon som är sugen på att ställa upp i nästa tävling rekomenderas ett besök på Svenska Bilstereoförbundets hemsida. Det är de som arrangerar evenemanget med final i Vallåkra i augusti.

Tacky satsar stenhårt på att ställa upp redan i nästa deltävling i Vänersborg 10-11 juli. Problemet är dock utrrustningen. Just nu lutar det åt att ta den gamla lådbilen och förgylla den med den gamla 3D Super Woofern som står i en skrubb någonstans. Löstagbara högtalare, graphic equalizer och hyper bass. Borde räcka ganska långt i alla fall?

Oavsett så är det ändå fascinerande att få uppleva, eller som en av Tacky-åskådarna uttryckte saken: Det är fascinerande att man kan vara så uppslukad och intresserad av en sak som billjud, och uppenbarligen inte bry sig om något annat. Typ hur man ser ut.

Tacky sätter på sig jeans och hood med tryckt tribalmönster och förbereder sig för att göra Vänersborg i lådbilen nästa helg. Någon som vill följa med?

fredag 2 juli 2010

Tacky PR finns överallt!

Det gäller att synas på rätt ställen. Kolla in skärmdumpen nedan. Aftonbladet goes Tacky PR!



Klicka på bilden för större variant.

Artikeln i sig finns här

Blogginlägget finns här

torsdag 1 juli 2010

We eat shit!

Hmm, Tidningen "vi vill ha så mycket Tacky folk som möjligt i samma artikel" Expressen och modeoraklet Patrik "R2-D2s stylist" Ekwall gör sitt bästa för att försöka slå någon slags rekord i att skita där man äter. Eller vem skiter var och vem äter var? Snurrigt värre. Resumé försöker reda ut begreppen med det hela blir bara skit(!)jobbigt att hänga med i!

Trust me, I never want Tacky PR!

Årets sommarhit? Tacky slår ett slag för Västerås stolthet som alltid varit stor i Japan. Pandora! Vi som trodde att hon varit borta sedan



Så bra det var. Och så fel man kan ha! Hon har ju varit kvar hela tiden. Ett utdrag ur hennes Discografi på www.pandora.se ger en bra bild över hur närvarande hon ändå varit. I främst Japan kanske.

One of a Kind (1993)
Tell the World (1995)
Tell the World (Japan 1996)
Changes (1996)
Best of Pandora (1997)
This Could be Heaven (1997)
Pandoras Hitbox (1998)
Breathe (1999)
Pandora Non Stop (1999)
Blue (1999)
No Regrets (2000) (Enbart släppt i Japan)
A Little Closer (2000) (Enbart släppt i Japan)
Won't Look Back (2002)
9 Lives (2003)
Celebration (2007)

Som synes har hon varit med hela tiden. Dessutom har hon haft oerhörda hits i Japan under hela 2000-talet om man läser på lite på hemsidan. Kanske framförallt med A love like this från det mer mogna och akustiska albumet 9 Lives.

Om vi har räknat rätt har Pandora dessutom sålt totalt 11 guld 5 platina genom åren. Lite kuriosa är att This Could be Heaven sålde Platina på bara sex veckor! I Japan.

Nu är det ju dock så underbart att vi som inte så ofta är i Japan och följer topplistorna åter kan få avnjuta lite härlig Pandora pop-disco-euro-dance-music. Och nog känns hon igen på det härliga medryckande soundet! Tacky röstar på Pandora i alla årets sommartoppen!!